LISA

Design tornado, skolavhoppare eller internationell mjölkerska?

Ibland kallar jag mig för en urban lantis, för jag har inte fått något gratis. Jag förstod ganska sent att det inte är någon vits att dölja sina rötter även om de är anspråkslösa.  Börd, titlar eller skolning definierar inte oss. Hur vi bemöter varandra gör det. Många tror att jag enbart är en fokuserad presterare. De som träffar mig är överraskade över att jag är en känslig och energisk person. Jag har haft mina upp- och nedgångar. Mitt mod hittade jag mellan motgångarna.

Traktori

EN JORDBRUKARES GRODD FRÅN KARELEN

Jag växte upp i en storfamilj vid ryska gränsen. Min far föddes som Aimo Sonni. Namnet ändrades till Sounio 1958, några år efter olympiska spelen. Min far sysslade med jordbruk och grustransport och vi växte upp i skogar och på åkrar. Min mor som kom från fattiga förhållanden lärde oss stil och sparsamhet. I skuggan av mina bröder trodde jag att jag var en pojke och försökte kissa stående. Jag är snabb i vändningarna så att sitta stilla är inte lätt för mig. Den viktigaste värderingen jag fick hemifrån var hårt arbete. Jag kämpade med ätstörningar och syskonsvartsjuka. Familjens ekonomi var påfrestad. Jag suktade för egna pengar och att komma bort från landsbygden. Skolorna fick vänta.

Sisu

SISU, KREATIVITET & NATUREN

Som femtonåring flyttade jag till Villmanstrand, därefter Lahtis, Stockholm, Vasa och Helsingfors. Jag var ute efter nya erfarenheter och prövade på studier, arbetade i kassan, i bageri och som försäljare. Slog mig i glastaket, råkade ut för mobbning och kränkningar. På ett geriatriskt sjukhus i Sverige insåg jag att som utlänning måste jag jobba mera än de andra för att bli accepterad. Min kämparanda och sinne för rättvisa väcktes. Jag for ut i Världen, arbetade på tre kontinenter i fem länder. Hemlängtan fick mig att återvända.  Jag vill kämpa för en vacker vardag och välfärd. När livet känns hårt får jag nya krafter från naturen .

Design

SOM SPRINGFLICKA FÖR DESIGN

Tonåren nästan krossade mig. Jag lämnade gymnasiet och handelsläroverket på hälft. Betygen var dåliga. Karriärdrömmarna såg ut att glida ifrån. Pengarna från mitt jobb på varuhus räckte inte till. Jag drömde om att resa. Jag förstod att enbart studierna kan föra mig framåt. Efter åren med ströjobb blev jag via universitetsstudier på flera håll magister på svenska. Fast man är rädd ibland ska man inte ge upp. Vid exportuppgifter på Iittala orsakade jag skandal med att förnya designikonerna. För Marimekko utvecklade jag Primavera och för Iittala Origo. Jag blev kallad flickan som våldtog Aalto-vasen och öppnade dörrarna för nya glasprodukter. Jag kämpade också för upphovsrättsfrågor gällande Alvar Aalto. Jag utmanade direktörer och fick sparken. Efter det blev jobbade jag med exportfrågor för flera företag. Jag lärde mig av Kirsti Paakkanen och Oiva Toikka att det viktigaste är att vara sig själv, med glimten i ögat.

Start_up

START-UP I BRITTISKA SILICON VALLEY

Framgångare inom internetbranschen? Mitt första bolag var ett konsultbolag. Jag grundade mitt andra bolag före Startup-boomen. Många undrade om det lönar sig att utveckla ett internationellt internetföretag i Finland. Med killarna från Kiseldalen och London grundades en föregångare till de nuvarande populära webföretagen. Nyfödda Doppler-nättjänsten uppmärksammades i ekonomipressen i USA, Financial Times och bland internationella investerare. Vår framgång berodde på respekt för användarna och passionen att göra saker på vårt eget sätt. Företaget såldes till Nokia två år efter grundandet. Jag lärde mig att ett litet företag kan visa vägen för ett stort. Även om du inte är en teknolog, så behöver digitala bolag lyssna på vanliga människor. Teknovärlden är maskulin, där behövs mera kvinnor. Finland behöver nya slags företag för att komma upp. Om du vill grunda ett bolag, så delar jag med mig mina erfarenheter på mina seminarer. Läs mera i min bok ”Brändikäs”.

Puhuja

FRÅN SKUGGORNA TILL EN POPULÄR TALARE

Jag fruktade länge offentliga tal även om jag hade skrivit tal till stora direktörer i mitt jobb. Jag behövde extra inkomster för att klara min bolån och lågkonjukturen tvingade mig att hitta min egen röst som kolumnist för ekonomi- och designtidskrifter. De senaste åren har jag rest och skolat i 60 städer i Finland. Jag kunde se hur offentliga sektorn har vuxit och de industriella arbetsplatser försvunnit.  Finland behöver nytt blod till beslutsfattandet. Finländare vill komma närmare sina drömmar, bli hörda och få hjälp med att få grepp om arbetslivet på nytt. För mycket stelbent byråkrati. Jag vill se leende medmänniskor runt om mig.

MarkojaLisa

JAG BLEV KÄR I EN FÖRETAGARE

Jag var rädd för att bilda familj. Jag hade ju sätt hur min mamma som ensamförsörjare, senare änka och till slut på 70-talet som mamma till sex barn hade kämpat i årtionden. På den tiden fanns inte välfärdsstaten som vi uppfattar den idag. Det var alltid knappt och vår mamma offrade sig för sina barn. Jag var besluten att inte gifta mig. Tills jag träffade min man Marko på ett internetseminarium i London 2002. Vi blev en företagarfamilj som inte ryms i någon kategori. Vår dröm är att vara med i mycket med stort hjärta. Grunda företag och hjälpa andra. Jag är en småföretagare från Karelen och Marko är världsvan från New York och Afrika. Barn har vi tyvärr inte. Vårt projekt blev att förbättra världen.

Någon som läser om mig kan få bilden av en virvelvind utan tålamod. På landet, där det inte finns skolor och arbetstillfällen, var den enda möjligheten att söka nya platser och foga sig till det nya. Jag har gått en lång väg till att bli en internationell företagare. När jag föll utan arbete var den enda utvägen att starta eget. Nu, efter tio år som företagare vill jag hjälpa Finland klara sig.